HISTORIK
Ångaren
Trafik omskrivs som "en av Sveriges bäst bevarade ångare".
Det stämmer att Trafik är minimalt förändrad och ser i dagsläget praktiskt taget likadan ut som när hon först kom till Hjo 1892.
Dock har hon vid flertalet tillfällen varit nära att
skrotas, säljas eller byggas om till något helt annat.
Här är en kortfattad beskrivning av Trafiks
"liv".
Hjo
hade ingen hamn förrän 1855. 1875 började en reguljär trafik mellan Hjo och Hästholmen med ångbåten
S/S Hjo.
Man transporterade både gods och passagerare. Från 1884 trafikerades sträckan av en annan ångbåt som döpts till Trafik men
vid 1892 krävdes en större och modernare ångbåt.
Ett
par herrar tog initiativet till att starta ett rederi och lade in en beställning
på en ny ångbåt till Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm.
Vid den tiden gjordes de flesta ångbåtar efter samma mall med en del förändringar
på varje båt. På grund av detta kunde Bergsund på kort tid sätta ihop båten med
redan färdiga delar.
Priset för båten låg på 63.000 kr.
Den nya båten fick namnet Trafik, precis som sin föregångare. Hon var en kombinerad last- och passagerarångare med plats för 250 passagerare.
Hon var 31,66 meter lång och 6.28 meter bred.
Trafik utrustades med ett stort fördäck och stor plats på mittdäck för gods.
Eftersom båten endast var avsedd att gå dagsturer gjordes bara ett fåtal hytter till besättningen.
För passagerarna däremot byggdes en Herrsalong, damsalong, röksalong,
konversationssalong samt en matsalong. Passagerarna reste i 2 klasser. 1:a klass och 3:dje klass.
S/S
Trafik sjösattes den 6 september 1892 och cirka 1 vecka senare kom hon till
Hjo.
Trafik trafikerade linjen mellan Hjo och Hästholmen med sin frakt av passagerare och gods.
Man hade på den tiden tillstånd att servera brännvin på båten.
På båda sidorna av Vättern hade Trafik ett samarbete med tågtrafiken så att
deras tidtabeller passade ihop.
Onsdagen
den 4 Februari 1903 gjorde Trafik en extra resa till Jönköping för att plocka
upp spannmål. Kl. 04,00 på morgonen lämnade hon Jönköping på order av styrmannen. Kaptenen
däremot hade gett order om avgång 2 timmar senare.
När kaptenen kom upp till bryggan blev han genast oense med styrmannen om
kursen som ändrades 4 gånger. I nattens mörker kom Trafik ur kurs och gick på grund utanför Visingsös nordöstra
udde.
Trots flera försök att dra loss henne satt hon fast med ett stort hål i skrovet.
På grund av årstiden kunde inte bärgningsbåtarna ta sig igenom Göta kanal.
Trafik låg med sitt stora hål och vågor som hotade att slå sönder henne tills i
början av Maj då bärgningsbåtarna kom.
Som ersättningsfartyg under den tiden hyrdes S/S Motala Express in.
Bärgningsångarna Isbjörn I och Isbjörn II kom och drog Trafik till Motala där
hon genomgick massiva reparationer.
Trafik
kom dock snabbt in på sin gamla rutt igen mellan Hjo och Hästholmen.
Natten
mellan den 19 och 20 November 1918 förliste ångaren Per Brahe under i stormvågorna
utanför Hästholmen.
Hamnpersonal och besättningar på alla båtar i närheten sörjde men Trafik kom
dock att att hjälpa till med bärgningen av båten.
Hon gick även ut med människor till "Pelles" förlisningsplats.
På
självaste julafton 1924 när Trafik var på väg in i hamnen i Hjo verkade det som
att julfestandet redan hade dragit igång. Trafik missade hamnen och gick istället på grund vid Vindarnas udde norr om Hjo
hamn. Den gången kom hon dock loss utan problem.
1932
hade Trafiks rederi nått sin ekonomiska gräns. Trafik låg upplagd och rederiet hade inte längre råd att driva henne.
1933 började Trafik gå igen, denna gång med ett rederi där staden var huvudägare.
På detta sätt kunde hon fortsätta sina turer över Vättern. Nu kunde passagerarna även köpa pilsnerdricka ombord.
Efter
kriget började konkurrensen från person och lastbilar bli mer påtaglig och 1958
hade rederiet börjar fundera på att antagligen sälja Trafik eller bygga om
henne till nått helt annat. Planer fanns bland annat om att byta ut maskinen mot en diesel motor.
Dock började enskilda personer fundera på om man verkligen skulle göra så med
den gamla båten. En av dom var Signe Carlsson. Hon kunde med hjälp av namninsamlingar övertyga kommunen om att låta Trafik bli
ett sommarcafé. 1960 bildade hon föreningen "Båtens vänner". Och tillsammans med
Bruce Stenholm höll hon den upplagda Trafik levande så länge de kunde.
I
Hjo tidning kunde man 1961 läsa en dikt eller visa insänd under signaturen A.A.
Jag farit över Vättern och sett många somrar gå.
Jag har ståtligt dragit fram över böljorna de blå.
Nu är jag gammal vorden, men stark är min maskin
och än en gång jag ville färdas, om blott jag vore fin.
Än vill jag trotsa vindarna och fara österut
till Holmen bort vid Berget och ge en lång salut:
"Här är jag nu igen, du kära hästholmsbo,
likt förr så kommer jag från den lilla staden Hjo".
Jag tagit många gånger med sjön en väldigt dust,
jag rår ej för, jag sista åren gått med stor förlust.
Nu får jag väl för detta, för alltid ligga still.
Men kanske det är någon som för mig intressera sig vill!
Förr om åren min gång på Vättern räckte året ut,
men den bar sig ej, så därför fick den taga slut.
Jag gick hur vädret var, jag gick till varje pris,
jag var en präktig båt och jag är gjord att bryta is.
I säkra händer min färd på sjön var lagd,
när vågorna gick höga, gången min var en bragd.
Och många voro rädda de trodde ej det gick
när fören stod i höjden och aktern vatten fickl.
Vore hjälpen nära och jag blev ren och fin,
så ut jag ville fara för stark är min maskin.
Men kanske jag ej trivs på annan plats än Hjo
där mina gamla vänner vid Vätterns stränder bo.
Så vill jag nu, när seglatsen synes vara slut
bland hjoborna i hamnen eller parken vila ut.
Kan jag bli till någon glädje som en gammal minnesbåt
så blir jag glad, om ni alla enigt ville hjälpas åt.
Dock
var det dyrt att hålla båten i bra skick, dessutom förfaller ett stillaliggande
fartyg mycket snabbare än ett aktivt.
En kall vinternatt 1966 började Trafik att läcka in vatten och inom kort hade hon sjunkit i hamnen.
Många
tyckte att man borde släpa ut henne på djupt vatten och sänka henne. Kommunen i sin tur beslutade att sälja henne som skrot.
Dock hade en ny räddningsaktion påbörjats. En ny grupp gick ihop för att rädda Trafik och 1972 fick föreningen
"S/S Trafiks Vänner" pappren på att båten nu tillhörde föreningen.
Man fick också ett kvitto på den revers på 5000 kronor som man var skyldig
kommunen. Föreningen samlade in pengar genom auktioner och loppmarknader mm.
Den 21 september 1972 lämnade Trafik Hjo dragen av Hebe II och Hebe III och
anlände
den 23 september till Sjötorp vid Värnen där det stora restaureringsarbetet skulle
äga rum.
Över 30.000 obetalda arbetstimmar lades ner på Trafik. Material med mera bekostades bland annat genom lotterier, auktioner. Lennart
Hyland bidrog också då han utan ersättning ställde upp som auktionsförrättare.
Hotell Bellevue bidrog genom att hålla en gala där inträdet a 50 kronor oavkortat
gick till Trafik.
Många
av de personer som hjälpte till att restaurera Trafik jobbar än idag aktivt på
fartygeet.
Den
21 Juli 1977 lade Trafik ut från Sjötorp och började sin resa hem till Hjo. Intresset var stort och längst Göta kanal stod människor för att få se henne.
Ju närmare Vättern man kom desto mer människor samlades. Väl ute på Vättern åtföljdes Trafik av en mängd småbåtar som följde henne hem.
Lördagen den 23 Juli mitt på dagen anlände Trafik till Hjo där runt 20.000
personer hade samlats för att hälsa henne välkommen hem. Det hölls tal och kommunen överlämnade den revers på 5000 kronor som de fått
av föreningen.
Trafik fick också för framtiden kajplats i Hjo hamn.
Idag
tjänar Trafik som turistångare under sommaren.
Föreningen S/S Trafiks vänner tar hand om henne under hela året. Arbetet kommer inte att minska i framtiden och det är viktigt att
nya aktiva medlemmar tillkommer så att kunskapen om Trafik inte dör ut.
Vill
du vara med och hjälpa till på Trafik? Klicka HÄR
för att få veta mer.